..
levande, full av kött&blod MEN ändå så tom&ihålig.
som en gips staty ute i den kalla natten, full med gips men ändå så ihålig..
förstår ni vad/vart jag försöker säga&komma?
ett berg&dalbano-liv som plötsligt stupade ner i den mörka dalen över bara några få sekunder, några få andetag, några få rörelser, några få bokstäver. så va allt igång!
kvinnan som funnits för dej i med&motgångar, som stöttat&lyssnat,gråtit&skrattat..
som du dela ditt liv med, som du dela i princip allt med. som du gav förtroende&tillit.
även kärlek&respekt.
plötsligt känns det som en främling, någon du inte känner.. en fiende, som avståndet blir längre och längre ifrån.
ett steg närmre något annat, är ett steg från det andra.
detta låter inte vettigt alls
som en gips staty ute i den kalla natten, full med gips men ändå så ihålig..
förstår ni vad/vart jag försöker säga&komma?
ett berg&dalbano-liv som plötsligt stupade ner i den mörka dalen över bara några få sekunder, några få andetag, några få rörelser, några få bokstäver. så va allt igång!
kvinnan som funnits för dej i med&motgångar, som stöttat&lyssnat,gråtit&skrattat..
som du dela ditt liv med, som du dela i princip allt med. som du gav förtroende&tillit.
även kärlek&respekt.
plötsligt känns det som en främling, någon du inte känner.. en fiende, som avståndet blir längre och längre ifrån.
ett steg närmre något annat, är ett steg från det andra.
detta låter inte vettigt alls
...
du har massa människor runt omkring dej som bryr sig om dej, försöker få ur dej vad som är fel.
du vet knappt själv vad det är som tynger dej, men att hålla allt inom sig är jobbigt, det är nästan värre än att inte själv veta vad som sker med dej.
du vill berätta, du vill förklara.. du vill veta att det inte bara har hänt dej.
du försöker formulera dina tankar till ord, men misslyckas. vad finns det mer att göra?
att prata i verkliga livet är så jobbigt, bloggen är det lättaste.
där kan du få ut allt utan att någon ser om du gråter skrattar ler eller vad du än gör.
fast texten avslöjar en hel del om hur du mår.
men bättre att få ut det på detta sättet, än att fortsätta hålla det inne. tillslut går det bara inte mer, och du gömmer du dej från omvärlden. du känner dej så ensam så du hoppas att det inte är sant, du har 1 fantastiskt pojkvän som försöker finnas för dej så mycket han kan, du har massa fina vänner som försöker detsamma och en familj som även dom försöker!
även fast du har alla dom speciella människorna i ditt liv, och dom stöttar dej och pratar med dej.
när du är med någon känns allt lugnt, då är du lycklig&då lyckas dom.
men sen kommer dom där stunderna som skrämmer dej så in i, dom korta men ändå överdrivet långa stunderna, då du är ensam.. då du plågas av tankar och känslor.
känslor som du inte visste va möjliga att känna, tankar som du inte trodde va möjliga att tänka..
att vara ensam det är det som skrämmer dej mest, du försöker undvika det så mycket du kan men ibland går det inte att undvika, hur mycket man du än försöker&vill. så är vissa saker och situationer ibland oundvikliga.
måste alltid vara sysselsatt med något, i hopp om att få slippa tankarna och känslorna för några ynka få sekunder. bara enstund, en stund utan rädslan.
en liten liten pytte stund, det är allt du vill.
ensamhets tankarna/tvångstankarna smyger sig på som en kraftig storm du inte kan bli av med.
som en stor flodvåg som kommer mot dej och duförsöker springa så fort du kan men den kommer närmre och närmre desto mer du springer ifrån den. den kommer alltid ikapp, skrämmande det också va?
ensamheten är din värsta fiende, många älskar dej, många bryr sig om dej.. varför känner du dej så ensam?
en fråga du ställer till dej själv varje dag, varför? varför just jag?
sova själv på nätterna går inte heller, somnar vaknar somnar vaknar..
du är mer vaken än vad du har sovit. din kropp blir trött&utmattad med tiden..
fortsättning följer....
du vet knappt själv vad det är som tynger dej, men att hålla allt inom sig är jobbigt, det är nästan värre än att inte själv veta vad som sker med dej.
du vill berätta, du vill förklara.. du vill veta att det inte bara har hänt dej.
du försöker formulera dina tankar till ord, men misslyckas. vad finns det mer att göra?
att prata i verkliga livet är så jobbigt, bloggen är det lättaste.
där kan du få ut allt utan att någon ser om du gråter skrattar ler eller vad du än gör.
fast texten avslöjar en hel del om hur du mår.
men bättre att få ut det på detta sättet, än att fortsätta hålla det inne. tillslut går det bara inte mer, och du gömmer du dej från omvärlden. du känner dej så ensam så du hoppas att det inte är sant, du har 1 fantastiskt pojkvän som försöker finnas för dej så mycket han kan, du har massa fina vänner som försöker detsamma och en familj som även dom försöker!
även fast du har alla dom speciella människorna i ditt liv, och dom stöttar dej och pratar med dej.
när du är med någon känns allt lugnt, då är du lycklig&då lyckas dom.
men sen kommer dom där stunderna som skrämmer dej så in i, dom korta men ändå överdrivet långa stunderna, då du är ensam.. då du plågas av tankar och känslor.
känslor som du inte visste va möjliga att känna, tankar som du inte trodde va möjliga att tänka..
att vara ensam det är det som skrämmer dej mest, du försöker undvika det så mycket du kan men ibland går det inte att undvika, hur mycket man du än försöker&vill. så är vissa saker och situationer ibland oundvikliga.
måste alltid vara sysselsatt med något, i hopp om att få slippa tankarna och känslorna för några ynka få sekunder. bara enstund, en stund utan rädslan.
en liten liten pytte stund, det är allt du vill.
ensamhets tankarna/tvångstankarna smyger sig på som en kraftig storm du inte kan bli av med.
som en stor flodvåg som kommer mot dej och duförsöker springa så fort du kan men den kommer närmre och närmre desto mer du springer ifrån den. den kommer alltid ikapp, skrämmande det också va?
ensamheten är din värsta fiende, många älskar dej, många bryr sig om dej.. varför känner du dej så ensam?
en fråga du ställer till dej själv varje dag, varför? varför just jag?
sova själv på nätterna går inte heller, somnar vaknar somnar vaknar..
du är mer vaken än vad du har sovit. din kropp blir trött&utmattad med tiden..
fortsättning följer....
åsikt
jag är lite nyfiken på er åsikt/vad ni tycker, hehe.
vad tycker ni om dom såkallade "storbloggarna"? kissie kenza amir paow dessie foki.. ja ni vet vilka jag menar!
att vara hatad är ju inte en självklarhet bara för man är stor-bloggare. eller vad tycker ni? ;p
dock inte konstigt om man provocerar ljuger talar illa om andra människor och inte har någon som helst respekt..
vilket kissie är ett perfekt exempel på! haha, men vissa spelar ju en "roll" .. det är som ett rollspel som man verkligen går in för att klara av. Dom tjänar ju på det, på att provocera. vi blir ju irriterade, men ändå vill vi läsa mer av vad dom skriver i sina bloggar. fastän vi nästan säkert vet att det är något som kmr göra oss irriterade/upprörda. det blir som en vardagsgrej, bloggarna tar fan nästan över nu förtiden.
jag själv kollar bloggar varje dag =( haha love it
En ful vana, som jag ska försöka sluta upp med!
vad tycker ni om dom såkallade "storbloggarna"? kissie kenza amir paow dessie foki.. ja ni vet vilka jag menar!
att vara hatad är ju inte en självklarhet bara för man är stor-bloggare. eller vad tycker ni? ;p
dock inte konstigt om man provocerar ljuger talar illa om andra människor och inte har någon som helst respekt..
vilket kissie är ett perfekt exempel på! haha, men vissa spelar ju en "roll" .. det är som ett rollspel som man verkligen går in för att klara av. Dom tjänar ju på det, på att provocera. vi blir ju irriterade, men ändå vill vi läsa mer av vad dom skriver i sina bloggar. fastän vi nästan säkert vet att det är något som kmr göra oss irriterade/upprörda. det blir som en vardagsgrej, bloggarna tar fan nästan över nu förtiden.
jag själv kollar bloggar varje dag =( haha love it
En ful vana, som jag ska försöka sluta upp med!
alla ♥ dag
dagens subject; "alla hjärtans dag" hit&dit och här&där..
eftersom alla andra bloggare uppmärksammar denna dagen.
så tänkte jag att jag inte skulle göra det precis som dom.
istället tänker jag ställa frågan varför vissa folk/personer tar denna dagen på döds allvar?
Visst det är väl mysigt att få ge sin älskling ngt speciellt&gulligt,
och att få vara med honom o allt de där ni vet...
men köpa saker till varandra kan man väl göra vilken dag som helst?
inte måste det väl finnas en utsedd dag för det? många frågor, få svar :p faktiskt!
but hey, alla får ha sin egen åsikt/sitt eget tankesätt, hade ju inte vart så skoj om alla tyckt&känt likadant!
men seriöst, ska man utnämna dagar till alla saker vi gör så blir ju varje dag till en speciell "bestämd" sak.
hur roligt hade det varit? alla hjärtans dag är precis lika onödigt som namnsdagar.
(dock räknas inte födelsedagar som onödigt, hehe!!)
....
vad tycker ni? tycker ni alla hjärtans dag är en dag som är "nödvändig/behövlig"?
visst kan man köpa en present till sin kära, men inte behöver man väl stirra upp sig/bli nojjig över vad man ska köpa för någonting? det är ju tanken som räknas, eller?!
