...
du har massa människor runt omkring dej som bryr sig om dej, försöker få ur dej vad som är fel.
du vet knappt själv vad det är som tynger dej, men att hålla allt inom sig är jobbigt, det är nästan värre än att inte själv veta vad som sker med dej.
du vill berätta, du vill förklara.. du vill veta att det inte bara har hänt dej.
du försöker formulera dina tankar till ord, men misslyckas. vad finns det mer att göra?
att prata i verkliga livet är så jobbigt, bloggen är det lättaste.
där kan du få ut allt utan att någon ser om du gråter skrattar ler eller vad du än gör.
fast texten avslöjar en hel del om hur du mår.
men bättre att få ut det på detta sättet, än att fortsätta hålla det inne. tillslut går det bara inte mer, och du gömmer du dej från omvärlden. du känner dej så ensam så du hoppas att det inte är sant, du har 1 fantastiskt pojkvän som försöker finnas för dej så mycket han kan, du har massa fina vänner som försöker detsamma och en familj som även dom försöker!
även fast du har alla dom speciella människorna i ditt liv, och dom stöttar dej och pratar med dej.
när du är med någon känns allt lugnt, då är du lycklig&då lyckas dom.
men sen kommer dom där stunderna som skrämmer dej så in i, dom korta men ändå överdrivet långa stunderna, då du är ensam.. då du plågas av tankar och känslor.
känslor som du inte visste va möjliga att känna, tankar som du inte trodde va möjliga att tänka..
att vara ensam det är det som skrämmer dej mest, du försöker undvika det så mycket du kan men ibland går det inte att undvika, hur mycket man du än försöker&vill. så är vissa saker och situationer ibland oundvikliga.
måste alltid vara sysselsatt med något, i hopp om att få slippa tankarna och känslorna för några ynka få sekunder. bara enstund, en stund utan rädslan.
en liten liten pytte stund, det är allt du vill.
ensamhets tankarna/tvångstankarna smyger sig på som en kraftig storm du inte kan bli av med.
som en stor flodvåg som kommer mot dej och duförsöker springa så fort du kan men den kommer närmre och närmre desto mer du springer ifrån den. den kommer alltid ikapp, skrämmande det också va?
ensamheten är din värsta fiende, många älskar dej, många bryr sig om dej.. varför känner du dej så ensam?
en fråga du ställer till dej själv varje dag, varför? varför just jag?
sova själv på nätterna går inte heller, somnar vaknar somnar vaknar..
du är mer vaken än vad du har sovit. din kropp blir trött&utmattad med tiden..
fortsättning följer....
du vet knappt själv vad det är som tynger dej, men att hålla allt inom sig är jobbigt, det är nästan värre än att inte själv veta vad som sker med dej.
du vill berätta, du vill förklara.. du vill veta att det inte bara har hänt dej.
du försöker formulera dina tankar till ord, men misslyckas. vad finns det mer att göra?
att prata i verkliga livet är så jobbigt, bloggen är det lättaste.
där kan du få ut allt utan att någon ser om du gråter skrattar ler eller vad du än gör.
fast texten avslöjar en hel del om hur du mår.
men bättre att få ut det på detta sättet, än att fortsätta hålla det inne. tillslut går det bara inte mer, och du gömmer du dej från omvärlden. du känner dej så ensam så du hoppas att det inte är sant, du har 1 fantastiskt pojkvän som försöker finnas för dej så mycket han kan, du har massa fina vänner som försöker detsamma och en familj som även dom försöker!
även fast du har alla dom speciella människorna i ditt liv, och dom stöttar dej och pratar med dej.
när du är med någon känns allt lugnt, då är du lycklig&då lyckas dom.
men sen kommer dom där stunderna som skrämmer dej så in i, dom korta men ändå överdrivet långa stunderna, då du är ensam.. då du plågas av tankar och känslor.
känslor som du inte visste va möjliga att känna, tankar som du inte trodde va möjliga att tänka..
att vara ensam det är det som skrämmer dej mest, du försöker undvika det så mycket du kan men ibland går det inte att undvika, hur mycket man du än försöker&vill. så är vissa saker och situationer ibland oundvikliga.
måste alltid vara sysselsatt med något, i hopp om att få slippa tankarna och känslorna för några ynka få sekunder. bara enstund, en stund utan rädslan.
en liten liten pytte stund, det är allt du vill.
ensamhets tankarna/tvångstankarna smyger sig på som en kraftig storm du inte kan bli av med.
som en stor flodvåg som kommer mot dej och duförsöker springa så fort du kan men den kommer närmre och närmre desto mer du springer ifrån den. den kommer alltid ikapp, skrämmande det också va?
ensamheten är din värsta fiende, många älskar dej, många bryr sig om dej.. varför känner du dej så ensam?
en fråga du ställer till dej själv varje dag, varför? varför just jag?
sova själv på nätterna går inte heller, somnar vaknar somnar vaknar..
du är mer vaken än vad du har sovit. din kropp blir trött&utmattad med tiden..
fortsättning följer....
Kommentarer
Postat av: kete
överfin text!!
Postat av: julie
svar till kete; tack så jätte mycket, blev helt glad att någons ens läste den så lång som den var. och måste säga att du själv skriver också väldigt fina&bra texter!
Trackback
